 |
 |
Fiskgjuse
Pandion
haliaetus
En häckande art.

Fiskgjuse
från Skåra viltvatten, Nyköping. Foto: Thomas Larsson
|
Text
från bla Förteckning över Sörmlands fåglar
(1992).
Fiskgjusen, Sörmlands landskapsdjur, häckar vid kuster
och invatten över nästan hela landet utom på
Gotland. Stammen är starkast i Mälardalen, omkring
Vänern, vid nedre Dalälven och i södra Småland.
Arten riksinventerades 1971 och i Sörmland registrerades
257 par (Ahlbom, 1972). Med utgångspunkt från dessa
siffror uppskattades antalet par till omkring 300. Uppskattningen
från 1971 torde vara giltig fortfarande, även om
gjusen enligt muntliga uppgifter i viss mån flyttat om
sina positioner. Antalet skogshäckande par har minskat
i Mälarmården, medan antalet i gengäld ökat
i östra Mälaren. I Nyköpingstrakten uppges numera
ett något ökat antal par häcka medan Eskilstunatraktens
antal minskat något.
Sina starkaste fästen har gjusen vid fisk- och örika
sjöar som Mälaren, Hjäl-maren, Långhalsen
och Båven. Sörmlands sjörikedom i övrigt
bidrar till att fiskgjusen är ett representativt landskapsdjur
trots att den är fåtalig i skärgården
(Ljungberg, 1986).
Fiskgjusen betraktas som hänsynskrävande och har varit
föremål för en rad undersökningar i syfte
att eliminera hot. Införda restriktioner i användningen
av vissa biocider har för närvarande tryggat reproduktionen,
vilket visas av undersökningar gjorda i bla Båven.
Fiskgjusens krav på boplats, i toppen av en oftast gammal
tall nära till vatten, bidrar till kraven på hänsyn.
Landstig-ningsförbud vid boplatser i vatten med livligt
friluftsliv har positivt påverkat häckningsresultatet.
Hänsyn i skogsbruket, där befintliga och presumtiva
boträd måste lämnas vid avverkning, är
slutligen nödvändig för bevarandet av Sörmlands
förnämliga fiskgjusestam.
Fiskgjusen anländer tidigast i slutet av mars, oftast i
början på april och flyttar bort i augusti-september. |
|
Svalanlänkar
|
|
Bilder
på arten i rapportområdet. |
|